Minne från ”Stormen”

Nils Gunver12 maj 2019 17:43

Fy så hemskt detta måste ha varit för den stackar häxan trotts allt Ett rått men kanske rättvist mäniskooffer på ondskans högaltare Posted on 2019/01/22 av nilsgunver På avdelning 82 hade vi en tid en rent sällsynt elak avdelningsköterska. Det säger en del , eftersom all personal på 82.an var av ett utvalt elakt slag. Men denna unga ragata hade med säkerhet erhållit både utbildning och legitimation i Helvetet, Hon var så hemsk att hon redan i denna tidiga ålder skapat ett namn i alla Lunds samhällsvårdande kretsar. Men en kväll erhöll vi hjälp från det mest oväntade håll att tämja filckstackaren, som för övrigt importerats från det Gotländska landstinget Vid niotiden släpade två av krims spanare in en kille till avdelningen, och det fick avdelningköterskan, som råkade göra nattjänst att komma riktigt i sitt esse. De tre plitrna anade en annalkande storm, och försvann hastigt mot tvättförrådet På sin skojiga dialekt och med sin mest gnatiga röst var hon över snutarna med anvisningar och order i en hejdlös tirad. De var inte dugliga nog att dra paltorna av sitt nyfångade bus, och hon insisterade på att få klä av killen själv, och riktigt noga kroppsvisitera den stackaren fasthållen mellan scherifferna. Det lär ha berett skrället en högtidstund,att tafsa över killen, och hon ville knappt aldrig bli färdig, men sedan hon fortsatte att med gäll röst mala ut förmaningar om hur killen skulle läggas på rätt sättet i bältessängen, och hon var hela tiden närgånget tätt mellan snutana för att känna riktigt efter på grabben både här och där , så att lagens hårda armar verkligen drog år remmarna riktigt hårt på denne, som det nu framgick dråpare. Man såg att besökarna från krim började bli irriterde Våra plitar hade återvänt och studerade händelserna på håll från korridoren bakom oss ”kolingar” som fyllde dörrhålet till bältesrummet som närmast sörjande. Det var ju underhållning på hög nivå varje gång någon olycklig spändes fast. Oväntad bad en av civillsnutana tjejen att få se hennes händer, så att hon inte skadat sig, när hon tog i med busen, och den stackars gotländskan sträckte godtroget fram båda våfflorna. Klick, klick. sa det och snutfan hade överaskande satt henne i handfängsel, och där stod vår avdelninsköterska som ett fån medan spananrana avslutade jobbet. I chock åhörde vi så kallade ”kolingar” de råaste och mest skadeglada gapflabb från hennes tre underordnade ute i korridoren. ”I natt måste ni ta väl hand om syster” sa den ene krimmaren kamratligt till plitarna och så gick de för att bli utsläppta. Gottländskan följde skrattande efter med sina bojade händer för hon trodde givetvis att de skämtade med henne. Men icke sa Nicke! Ytterdörren slog igen och en av råa förhärdade plitana reglade enda möjliga flyktvägen med ett belåtet flin. Det gick som en stöt av förfäran och chock upp för häxan att det var på riktigt, och hon skulle tillbringa passet bojad och helt prisgiven tillsammans med tre skötare som liksom hon själv skaffat sig sjukhusets i särklass sämsta rykte. Det annars så resoluta stygga och hänsynslösa oklippta svarta fåret från Gotland brast med ens uti hejdlös gråt, och såg sig om efter en utväg, men sådana finns inte på mentalsjukhusets stormavdelning en dyster oktoberkväll. och kvasten hennes hade hon tydligen förlagt. Hennes fader Satan vägrade helt att höra hennes böner om räddning .,Plitarna föste in oss, nu mållöst gapande patienter på salarna och låste, Vi såg månen skymta mellan de åldriga trädekronorna i sjukhusparken, och var det inte en uggla som hoade så sorgset någonstans därute i den ödsliga parken. Nej! Det lät mer som uppgivna snyftningar och förkvävda skrik från undersökningsrummet mittåt i korridoren. Vi hade en smula svårt att somna trotts vår standardiserade tilldelning av tre Nozinan men min sorgliga saga fick ett det bästa möjliga slutet, för vid 7 tiden återvände krim för att ta boven till kameraöverakad häktescell, och de medförde nyckeln till det handfängsel som brutalt ödmjukat en vanligtvis tuff och extremt hänsynslöst och elak ragata. Syster sjukskrev sig redan före hemgång via avdelningens telefon. Ja dagpersonalen kunde ju från hennes i verkligheten totalt förgråtna ansikte tydligt se att hon drabbtas av en svår allergisk reaktion,. Hon begärde vad jag förstått därefter också om omedelbar .förflyttning . Allt i psykiatrin göms bakom stenhård sekretess och obrottslig kamrat- lojalitet. Dessutom saknar vi ”Kolingar” varje uns av trovärdighet.. Men så var sist detta förfärliga men lika sanna minne från S:t Lars helveteshål för svårskötta individer .förevigat i skrift.